Siemen mountains

 

 

Efter som vi är så pass bekväma då och då, så flög vi från Axum till Gondor. Snabba ryck. Vi blev direkt ett mål för alla guider och hustlers, som ville att vi skulle hänga med på diverse utflykter. Vi hade bestämt att vi skulle vara i Gondor några dagar innan vi begav oss till Siemen mountains så vi undvek dom smidigt, men fastnande i en fälla när vi skulle åka in till stan från flygplatsen. Vi bytte nummer med föraren och efter några timmar med samtal hit och dit med massa människor hade vi fått ner priset från 300 till nästan 150 dollar per person och förstod att det var ett riktig kap, Med tanke på att vi var 5 personer i gruppen och, vi hade en kock, 2 assisterande kockar, en scout (som skulle vara vår livvakt), en guide, två stycken som tog vår packning på två och tre mål mat per dag, rena lyxen.

Man är alltid som starkast dag 1. Så är det väl alltid. Efter en nästan tre timmars resa som mer känns som en djupgående massage på grund av alla gupp och hål vägen har började vi vandra. Vi behövde inte gå länge för att inse varför vi bestämt oss för att göra denna vandringen.
Det finns de tillfällena då man varken kan beskriva det med ord eller med bild. Det krävs att man är där och upplever det och många sådan tillfällen skulle det bli.
Men jag ska försöka beskriva några av dessa tillfällena, och det som jag inte kan beskriva hoppas jag att bilderna hjälper.
Efter bara en kort vandring, låg dom djupa dalarna för våra fötter och bergen höjde sig omkring oss som väggar av sten och mossa. Landskap snarlika dom i Sagan om ringen och jag kan lova dig att man inte skulle blivit förvånad om tre små hobbits hade passerat oss på den lilla ringlande stigen.
Det kändes helt enkelt overkligt.
Efter ha gått i en timme i den fuktiga och tunna luften så omfamnade ett tjockt täcke av dimma oss, inte mer än en meter kunde man se. Det enda vi hörde var tystnaden som uppstod då kråkornas krax försvann. Men då dimman lättade sprack även molnen upp och solen tittade fram, då bröts tystnande av skrik.
Vi hade gått helt ovetande in i en stor flock av Gilada apor. Vissa av dom var inte mer än en meter ifrån och tittade orädd, granskade oss. Dom ofarliga och vi stannade nästan en hel timme med dom.
Efter två dagars vandring, med mängder av strapatser igenom de backiga dalarna och hoppandes på stenar över en ursinnig fors så efter lite klättring på hederligt etiopiskt vis utan säkerhetslinor eller liknade, så var vi där, den högsta toppen som vi skulle till att besöka. 3945 m över havet var toppen det var en häftig utsikt då dimman ännu en gång lättade.
Ni måste förstå att även om vi hade guide och relativt många turister kommer för att vandra i bergen så är det långt i från antalet som kommer till Kebnekaise till exempel. I Etiopien kommer det bara ca 500 000 turister varje år jämfört med Sveriges ca 5 miljoner. Men i alla fall, säkerhet och liknande är minimal och den säkerhet som finns är nog det sunda förnuft som man själv har oftast. Jag gick ifrån gruppen, alla förundrades över utsikten, satte jag mig på kanten. Även om det inte var 3945 m ner till marken nedanför mina fötter så var det säkert 2000 m ner. Jag satt där, med fötterna dinglandes och (bara när jag skriver detta känner jag hur det kittlar lite i magen). Men väl där kunde jag inget annat än att känna ett lugn och skratta lite för mig själv av tanken på hur föräldrarna skulle reagerat. Yolo skulle man fult kunna uttrycka det.

Vi gick den sista milen och blev där upphämtade och körda hem. Alla var trötta och helt slut.

Vår grupp bestod av två spanjorer och en australiensare. Spanjorerna blev som föräldrar och australiensaren blev som en bror under vandringen, en riktigt trevligt grupp och jag ska försöka hålla kontakten med dom.

 

54 km, grym terräng med branta och stupande stigar under 3 dagar.